I den här finalkonserten presenteras två centrala verk ur den romantiska kammarmusikrepertoaren och belyser de kontrasterande stilarna och det uttrycksmässiga omfånget hos Johannes Brahms och Felix Mendelssohn.

Programmet inleds med Johannes Brahms Pianokvartett nr 3 i c-moll, ett verk präglat av dramatisk intensitet och känslomässigt djup. Även om Brahms började komponera kvartetten redan i början av 1850-talet, färdigställdes den först 1873. Verket speglar en lång period av konstnärlig och personlig kamp och förknippas ofta med hans komplexa relation till Clara Schumann. Musiken förenar formell tydlighet med starka inre konflikter och kulminerar i en kraftfull och mörk final.

I konsertens andra del får vi höra Felix Mendelssohns Pianotrio nr 1 i d-moll, som erbjuder en annan syn på romantiken. Verket, komponerat 1839, kännetecknas av lyrisk skönhet, formell elegans och teknisk briljans. De minnesvärda melodierna och den karaktäristiska lättheten – särskilt i den snabbfotade scherzon – har gjort trion till en favorit bland både musiker och publik. Tillsammans representerar dessa två verk olika sidor av den romantiska kammarmusiken: Brahms introspektiva allvar och täta texturer ställs mot Mendelssohns melodiska klarhet och förfinade uttryck.