Franz Schubert komponerade sin stråkkvintett i C-dur, D. 956, under de sista veckorna av sitt liv år 1828. Med den ovanliga besättningen av två cellon i stället för två bratscher utmärker sig verket i kammarmusikens repertoar, både i omfång och emotionellt djup. Dess fem satser sträcker sig över nästan en timme och rör sig från det vidlyftiga inledande Allegro till ett av musikhistoriens mest stilla och hänförande adagio.

Adagiosatsen har länge betraktats som ett av det mest sublima Schubert skrivit, en genomgripande stillhet med ett underliggande drag av oro. Kvintetten framfördes inte offentligt förrän 1850, mer än tjugo år efter tonsättarens död, men har sedan dess befäst sin plats som ett obestritt fundament i kammarmusikrepertoaren. Källa Gamla Kyrka, med den intima steninteriören och sin utmärkta akustik, erbjuder en idealisk miljö för detta monumentala verk.